Historia


Stensättning, rund, 4 meter i diameter och 0,4 meter hög. Övertorvad med 0,2-0,3 meter stora synliga gråstenar.


Hau Gård

Stenålder och fram till i dag.

Järnålder

Den gamla vägen som leder i östra kanten följer en markant strandvall, särskilt exponerad i norr.
I anslutning till vägen finns i öster, utanför utredningsområdet, en välbevarad gårdsmiljö från den äldre järnåldern bestående av ett par hus, belägna på klintkanten. Väster om husen är gårdens åkermark, som avspeglar sig i ett antal röjningsrösen och odlingsterrasser. Söder och norr om gården finns ett par gravar, belägna i direkt anslutning till vägen och som sannolikt markerar gårdens territorium.
ArkeDok

1600-1700talen

Fordom var Ojnareområdet skogsutmarker till några gårdar i Bunge och Fleringe, där man tog tillvara allt som skogen gav ved för tjär-, kol- och kalkbränning och bränsle. Den allra största delen runt myren är hällmark. Under en period på 1600-talet då man synade alla marker för skattläggning och ritade kartor får man veta att ett stort området runt myren var illa däran, angripet av ohyra och mask aldeles odogeliget stoora heeder hwarest ingen boskapsgång eller något mulbete finnes utan tort och hwast landh, som för tiugo åhr sedan hafwer warit medh skogh bewäxt men af ohyra och matk förderfwat, sedan omkull blåsen och förrottnat... Denna text finns präntad med stora bokstäver på 1694 års skattläggningskarta för Bunge socken. Endast någon liten del var tjänligt till bränsel och bete. På samma karta längs nuvarande landsvägen strax över den plats där Fältbiologerna haft sitt sommarläger finns en intressant text som lyder: 'Denna skogstract som fördetta Demers hemman [Dämba på Fårö] tilhört år af Skattläggnings Commissionen den 28 augusti 1746 tilärkänd Rute Prästegård eller Bunge Annexe ägor, såsom wederlag för Fenice holmen [dvs. Norsholmen] den Prästegården frångik wid Fårö Skattläggning.' Före 1746 ägdes alltså skogsstycket nedanför myren av gårdar på Fårö, dvs. 'ojboar' som man i Bunge kallade fåröborna. Själva namnet Ojnare har i senare tid utvecklats ur en på Gotland vanlig terrrängbetckningsmodell, Ojnu 'det skogsstycke som tillhörde Ojni 'ön' (Fårö), en bildning av samma typ som t. ex. den närbelägna (Hau) Gröinu vid Fårösundet, dvs 'Grönan'. Ojnu får sedan ett r tillagt och betecknar ett vidare område som Trälgar eller Trälgår, tidigare Trälgu. Därefter smittas namnet av de många namnen på -are och vi får den moderna formen Ojnare.
Evert Melefors

Brand

Skatteläggningshandlingarna med tillhörande beskrivningar visar att en omfattande brand drabbade skogarna i Fleringe och Bunge socknar omkring 1660. även Lärbro och Rute socknar var delvis berörda. Totalt drabbades ca 7 000 ha skog av branden, som på de grunda och karga markerna fick en delvis förödande effekt. Melin fann att de trädlösa litorinastrandvallarna väster om Fleringe kyrka tidigare varit skogsbärande. Det framgick dels av skatteläggningshandlingarna för gårdarna i Fleringe dels av de uppgrävningar av stubbar, som Melin gjorde 1950 ur en av vallarna. Dessa var då helt utan marktäcke. Elden hade förstört det och sedan dess har marken varit i det närmaste helt vegetationsfri. Markerna på norra Gotland är i dag ofta grunda och karga och med tunt markskikt, särskilt där elden gått fram. I skatteläggningsakterna talas dock om balkskog och om stor och grov skog på sina ställen.

Riksantikvariet om Fleringe

Hau i Fleringe tillhör Gotlands mest kända gårdar.
Bygden har varit bebodd sedan stenåldern.
Strax norr om gården på områdets högsta punkt ligger ett av öns största bronsåldersrösen.
Under äldre järnålder låg bebyggelsen väster om dagens bebyggelse, men flyttades troligen under vendeltid till nuvarande läge.
Mindre rester av medeltida stenhus finns alldeles norr om ladugården.
Dagens bebyggelse består av en stor tvåvånings parstuga i sten under tegeltak. Den är tillkommen i etapper med nedervåningen från 1800-talets början och övervåning från 1852. Fasaderna är spritputsade och ursprungligen färgade röda, numera vita. Snickerierna är ljust blåa. Norra flygeln är uppförd i en våning under tegeltak och härstammar från 1940-talet, men har en utformning som ansluter till övrig bebyggelse. Den har vit spritputs och blå snickerier. Brygghuset är byggt i en våning under tegeltak och troligen samtida med manbyggnadens övervåning. Huset har vit slätputs och blå snickerier.
Ladugården med portlider är en av öns största ekonomibyggnader i sten från 1700-talet och den största med bevarad brant resning från agtakstiden, numera spåntäckt. Byggnadens utsida och gavlar är slutna, så när som på ett par gödseldörrar och gavlarnas vindögon. Långsidan mot storgården har ett flertal öppningar, samt på 1800-talets andra hälft upptagna fönster i nyromansk utformning.
Vagnboden är ungefär jämnårig med ladugården och har samma utformning med brant spåntak och karaktärskapande vindögon.
Norra ladugårdsflygeln är tillkommen på 1800-talets andra hälft och försedd med ett flackare spåntak. Den rymmer f d tröskhus med magasinsloft.
KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen Gotlands län, 2003-04-04. Dnr 432-891-01

Ar, eller Ahr

I Ar låg tidigare Ahrs kalkbruk AB, som ägdes av Norrbottens järnverk. Minnen från kalkbruksepoken finns i kajer från utskeppningshamnen, en restaurerad kalklada och vattenfyllda kalkbrott. Söder om småorten ligger Blå lagunen, ett tidigare kalkbrott och nu iordningställt som badplats.
Nära mynningen av Arån ligger en fiskehamn som hade ett tjugotal fiskare i början av 1900-talet. Vid Arån, som är Bästeträsks utlopp till havet, ligger industriminnet Ars kvarn . Där ligger också Ars fiskeforskningsstation, vilken ägs av kommunen och disponeras av Högskolan på Gotland.
Ar är omgivet av Bästeträsks naturvårdsreservat, som Naturvårdsverket planerat att göra till kärna i en ny nationalpark tillsammans med angränsande områden söder om Bästeträsk.